Tävlingsåret 2011

Dags att summera Tävlingsåret 2011.
Att upprepa den framgångssaga som vi upplevde 2010, det förstod vi skulle bli svårt,
men att det skulle bli SÅ svårt, som det verkligen blev… Det hade vi nog inte en susning om när vi började tävlingsåret.
Lycklig nog, slutade säsongen bättre än den började, vilket ger hopp om ett bra 2012…

DreamDog Dollar!

Vi var så ivriga att komma ut och tävla, så vi anmälde och startade rapporten i Tierp i slutet på mars..
Detta med kanske 3 rapportträningar på hela vintern.. Började med lydnaden som gick riktigt bra, sen bar det iväg ut i en snöig rapportskog..
Första skicket-kanon,,, Andra skicket-kanon… Tredje skicket- Gör en Kanonframföring och iväg sticker Dollar ca 50 meter, och sen tar det STOP…
Han stannar och vänder sig om och tittar på mig… Försöker få iväg honom, men han vänder och kommer tillbaka till mig…
Huvudbry!!!

Gjorde ett nytt försök ett par veckor senare…
Och precis samma sak igen… Två skick-kanon…. Tredje skicket- ut, denna gång 10 meter, och sen kommer tillbaka…
Dubbel Huvudbry!!!

Vid nästa start rör han sig inte ens 1 meter på Första Skicket…
Inte längre huvudby….
HOUSTON WE HAVE A PROBLEM!!!

Nu förstod vi att det var dags att agera…
Började med en rejäl veterinärundersökning.
Tog alla prover som gick att ta för att utesluta att han gick och drog på någon infektion..
Lät undersöka rygg och leder för att veta att han inte hade ont någonstans…
Alla prover var negativa…
Då återstod bara att ändra på träningen..

I rapportskogen...

Som tur är fick vi börja träna med Team Enduro..
Så vi började pendla mellan Stockholm- Strängnäs/Eskilstuna 2 ggr/vecka…
Problemet var bara att han gick skitbra på träning. Genombrottet kom när vi fick vara med på Sörmlands domarexaminering.
DÅ när det blev ”tävlingsmässigt” blev det samma beteende som på senaste tävlingen… 
DÅ först trodde vi att vi hittat problemet, och började träna för att hitta lösningen..

Underbara träningskamrater fick vi känna att vi hade denna sommar.. 
Träningskamrater som lät oss fundera, diskutera och sen prova olika sätt..
STORT TACK till Ingrid/Ove o Enduros Allt-i,,, Hasse/Suzanne o Entrés Jaeger,,
 Jonathan/Annika o Barvatorp´s Nexa…
Det var i första hand dessa 3 team som hjälpte oss komma till rätta med problemet.. 
TUSEN och åter TUSEN TACK!!!

Världens Bästa Träningskompisar...

Vi hade tur att höstens kvalpoäng räckte för att ta oss till SM,,, men det var ingen självsäker trio som anlände till High Chaparall i slutet av augusti………..

Sitting Bull.....

5 spårtävlingar hann vi med under våren…
Med tanke på hur lite spårträning Dollar har fått, så tycker vi att han gjorde det bra..   
Ett Cert, och ett par Certpoäng blev resultatet. 
Under hösten anmälde jag mig till 6 tävlingar under september och kom med på 1, och den fick Thompa köra. Det var DM på Värmdö…
Kan väl sammanfatta den tävlingen med att lydnaden var EnKatastrof!!!! 
Under 2012 om rapporten fortsätter funka, kommer vi nog lägga spårtävlandet vilande…
Har lite andra planer….

SpårCert nr2 kom i Södertälje i maj...
SM 2011

Årets SM bland cowboys och indianer på High Chapparall, är nog något av det absolut bästa jag upplevt.
Många gnällde på arrangemanget, dåliga planer, dålig info etc, etc och visst fanns det vissa brister, men det är nästan så att jag upplever det som att det var åskådarna som var mest missnöjda.
Vi som tävlande gillade liksom läget..

Vi började vår färd ner till Värnamo redan på onsdagskvällen.
Stannade en natt i härliga Norrköping.
Där blev det lite lydnadsträning, god middag, och sen hopp i säng.
Fortsatte färden ner mot Skillingaryd, och anlände till High Chaparalls Camping strax före lunch.
Och vilken känsla.
Tänka sig en av Sveriges Största Campingar,,, och det är BARA hundfolk där….
Vi fick en Kanonplats till Hobbe precis nära till allt, och efter att vi hade installerat oss tog vi en runda på campingen o tävlingsområdet och hälsade på folk.. Denna dag hade vi tom tur med vädret, och efter en ljuvlig grillmiddag i kvällssolen, tog vi en sväng till puben..
Där bjöds vi på både trubadur och kareoke, samtidigt som glada hundvänner iklädda cowboyshattar dansade och sjöng för fulla halsar..

Hobbe på plats....
Testar lydnadslanerna....
LivsNjutare....
Morgonen efter var inte riktigt lika rolig, lite lätt bakis och skakis skulle man kunna säga…
Men vad gjorde det??
Det var ju bara slappa som gällde hela förmiddagen… Regnade gjorde det också, men vi hade tur att det sprack upp lagom till invigningen…
En invigning som hölls inne på själva High Chaparall. Lagom korta tal blandat med squeeredans och diligenser blev en trevlig upplevelse.
Fartfylld Invigning....
Strax efter invigningen var det dags för lottning..
Och hujeda mig, det är nästan det mest nervösa på hela tävlingen.
Thomas drog nr 9, ett nummer som kändes, och som kom att visa sig var mycket bra…
På kvällen var det kamratfest, men den stod vi över.
Gick upp till puben och tog varsinn Pizza i trevligt sällskap.
Supergoda pizzor var det också..
Kom i säng tidigt, vilket var bra eftersom klockan var ställd på 05.00, samling 05.50…
Nervösa inför lottningen.... (foto:Kent Eriksson)

Samlingen var på High Chapparalls stora parkeringsplats. Och det är så jäkla mäktigt att få vara endel av hela arrangemanget.
Just samlingen när man ser spårgänget för sig, sökgänget i en anan rad, och skyddsgänget i en annan hörna..
Man känner liksom nervositeten och spänningen i luften.
Det är liksom nu det gäller.
Det är en härlig känsla som jag önskar att alla fick uppleva.
Thomas och jag visade nog upp en säkrare fasad än vi kände inombords…
Jag menar, Dollar hade inte sprungit en tävling på 10 månader.
Men man måste ju tro på det, annars hade vi ju åkt dit i onödan….

´Samling och genomgång på A (foto:Kent Eriksson)

Jag laddade på honom som tusan inför första skicket, jag hade en plan hur jag skulle lägga upp uppvärmningen, det gällde och ”gamla” lite…
Och planen höll, Dollar var tokladdad och satt å ryckte på nerräkningen, och gick iväg jättefint…
Han skötte sig lika bra på alla skick, och när han gick iväg på det tredje från C-A, kände jag att det nog kunde gå vägen…
Men man kan aldrig vara säker.
Alla hundar var kvar i tävlingen när det var dags för sista skicket..
Men det var också nu strulet började, och det var också nu vi var glada över vårt startnummer…
Började med att vi fick höra att hund nr 2 vänt..
Och jag såg Ingrid bli alldeles vit i ansiktet eftersom Allti gick som nr3.. 
Men in kommer Allt-i och jag tror bestämt att Fru Bahlenberg fällde en tår av lättnad.
Sen kom hundarna in en efter en och det var min tur att gå fram för att ta emot Dollar.
Spioner på publikplats nere vid A skickade ett SMS till en annan tävlande, och jag fick rapport om att
”Dollar var på väg”
Jag var faktiskt inte allt för nervös, tänkte att har han bara gått, så vänder han nog inte.
Och mycket riktigt fick jag snart se Dollars Underbara huvud.
Fy Faan vilken känsla det var. 
Efter Dollar började strulet.
Förlängningen från C-D var svår.
Den började på en grusväg, och mitt i en jättebrant nerförsbacke svängde banan 90 grader åt vänster rakt in i obanad skogsterräng..
Vad vi tror, och tiden tyder på, så drar Mallen med startnummer 10 förbi vinkeln.
Vänder efter en bit, möter BC-tiken med startnummer 11, drar med sig henne tillbaka till A.
Möter även BC-hanen med startnummer 12, som försöker undvika genom att gå en annan väg.
BC-hanen fastnar men kommer tillslut in på D med sönderrivet tjänstetecke, och nästan 10 minuter längre tid än de andra.
Hur det hela påvärkade schäfertiken med startnummer 13 vet vi inte.
Vet bara att hon var ute och for i nästan 16 minuter..
Sen ordnade det upp sig och resterande i startfältet kom in som dom skulle…
Det var väldigt stora tidsdifferenser mellan den snabbaste och den långsammaste.
Dollar fick nerdrag för både tid och för ljud.
7.5-8 hade vi på rapporten, och delade efter första dagen 10:e platsen.
Men för oss kändes det som en Enorm Seger, och vi struntade helt i allt vad placeringar hette vid det tillfället…
Dollar hade sprungit igen…
Inga kunde nog vara lyckligare än vi just då….

 

 

 

 

Thomas tar emot Dollar på A-stationen (foto:Kent Eriksson)
Nedräkningen från A-C (foto:Kent Eriksson)
MYCKET lycklig tar jag emot Dollar på D-stationen..... (foto: Ingrid Bahlenberg)
Det kommer mera.....